Go to main navigation
En man i Baku firar Azerbajdzjans seger i Eurovisionfinalen i maj 2011. Ett år senare är landet värd för finalen och hoppas kunna dölja problemen som finns under den glittriga ytan.

Foto: David Mdzinarishvili/Reuters/Scanpix

Briefing

Livet ingen schlager i Azerbajdzjan

När Eurovisionfinalen kommer till Azerbajdzjans huvudstad Baku i slutet av maj har alla medborgare en röst. Men bortsett från musiksammanhang är landet en stenhård diktatur. OmVärlden tittar närmare på yttrandefriheten i Azerbajdzjan.

Den 26 maj riktas Europas schlagerblickar mot Baku. Frågan är vad man kommer att få se. Med Bakus bästa utsikt byggs den spektakulära finalarenan Baku Crystal Hall. Oljeekonomin har rosats av Världsbanken som en världens snabbast växande. Och på scen står den vackra sångerskan Sabina Babajeva för att representera värdlandet.

Men den imponerande fasaden är bara en del av sanningen. Under bygget av finalarenan tvångsförflyttades hundratals människor och deras hus revs enligt en rapport från människorättsorganisationen Human Rights Watch. Och bara kilometer därifrån sitter politiska fångar fängslade för att ha utmanat regimen. Flera ledande internationella organisationer beskriver yttrande- och pressfriheten i Azerbajdzjan som ytterst begränsad; staten kontrollerar alla inhemska medier och 2009 stiftades en lag som förbjöd all sändning av utländsk radio i Azerbajdzjan.

I dag styrs landet av Ilham Alijev och hans parti YAP (Yeni Azerbaijan Party). Efter att officiellt ha avskaffat mediacensur först 1998 följde några års fri rapportering – bara för att återigen följas av reglering, trakasserier och begränsad yttrandefrihet. Den politiska oppositionen, ofta religiöst konservativ, förtrycks av statsmakten. Till exempel dömdes Ramin Bajramov, redaktör för den konservativa och regimkritiska hemsidan Islamazeri.az till 18 månaders fängelse i mars för ”innehav av droger och vapen”, en dom som enligt Reportrar utan gränser är helt och hållet politisk.

Familjen Alijevs makt grundar sig dels på den snabbt växande oljeindustrin, dels på en hård säkerhetsapparat. Den behåller ett järngrepp om landets opposition. Säkerhetstjänsten använder sig av vad forskare kallar networked authoritarianism, en politisk strategi som går ut på att öppna upp valda delar av internet – för att sedan övervaka och slå ned på oppositionella krafter. Greg Simons, medieforskare vid institutionen för Eurasiastudier vid Uppsala universitet, förklarar.

– En anledning till att den arabiska våren aldrig riktigt slog rot i Azerbajdzjan är den strikta sociala mediecensuren; regeringsvänliga moderatorer varnade helt enkelt folk från att ge sig ut på gatorna och demonstrera.

Med hjälp av en blandning av ren propaganda och vanlig diplomati lyckas regimen flytta fokus från politiska frågor till ekonomiska. Eurovision är ett bevis på just detta. Efter Ell & Nikkis seger i Düsseldorf förra året flyttar den populära schlagerfestivalen österut och de azeriska arrangörerna utlovar ett spektakulärt arrangemang.

– Jag är övertygad om att det kommer att bli en fantastisk show, säger Simons. Liksom en magiker kommer regimen utnyttja festivalen för att avleda världens uppmärksamhet från brotten mot de mänskliga rättigheterna och den bristande press- och yttrandefriheten.

Samtidigt ökar finalen Europas intresse för Azerbajdzjan och ett massivt medieuppbåd förväntas bege sig till Baku i maj. Simons beskriver Eurovision som ett tveeggat svärd; det skapar såväl möjligheter som risker för regimen. Redan nu kommer fler rapporter från Azerbajdzjan än tidigare, och arrangemanget ger oppositionen en möjlighet att komma till tals.

– Det är osäkert hur regimen planerar att hantera detta, menar Simons, men jag är övertygad om att de kommer att begränsa utländska journalisters möjligheter att bevaka utvecklingen objektivt.

Den 26 maj kliver svenska Loreen upp på scenen i Bakus kristallsal. Tre minuter står till hennes förfogande när hon ska försöka imponera på Europas lyssnare med sin röst. Det är en frihet som förunnas få azerier.

Sebastian van Baalen

Hela artikeln kan du läsa i pappersversionen av OmVärlden 3 2012. Prenumerera, köp digitalt, eller i butik den 17 april.

Azerbajdzjans moderna historia inleddes 1991 när Republiken Azerbajdzjan föddes ur Sovjetunionens ruiner. Landets första år präglades av kriget med Armenien över utbrytarrepubliken Nagorno-Karabach, en konflikt som resulterade i över en miljon internflyktingar. I dag styrs landet av president Ilham Alijev som tog över sin far Hejdar Alijevs tioåriga styre 2003.

Pressfrihetsindex: 152/17 (Reportrar utan gränser, 2011) Demokratiindex: 140/167 (Economist Intelligence Unit, 2011) Korruptionsindex: 143/183 (Transparency International, 2010)