Go to main navigation
Prince Hat

Illustration: Prince Hat. Bilden är beskuren.

Foto: Prince Hat

Briefing

Klarar sig branschen utan praktikanterna?

Den svenska biståndsbranschen kryllar av välutbildade och uppskattade praktikanter. Väldigt sällan betalda, men glada för chansen till yrkeserfarenhet. Praktikanterna ska inte ersätta anställda – men många organisationer är definitivt beroende av dem för sin verksamhet, visar OmVärldens rundringning.

Praktikanter är ett ovärderligt kugghjul i maskineriet på många arbetsplatser inom det svenska biståndet. Med åren har allt fler universitet och högskolor lagt in en termins praktik i utbildningen, och många organisationer har numera detaljerad information på sina webbsajter om villkor, krav och ansökningsperioder för praktik.

Arbetssökande får ibland praktik med stöd via arbetsförmedlingen, och det förekommer att praktikanter lever på sparpengar, stipendier eller bidrag från sina föräldrar. Men studenter som kan försörja sig på studielån är i solklar majoritet bland praktikanterna, enligt det dryga 20-tal arbetsplatser, institutioner och praktikantförmedlare OmVärlden ringt runt till.

En väldigt stor andel av de svenska ideella organisationerna i branschen har praktikanter, både på sina svenska kontor och hos samarbetsorganisationer ute i världen. Praktikanter finns också på de flesta av de FN-organ som har kontor i Sverige, på Sida och UD. Utomlands kan man också göra praktik på svenska ambassader och representationskontor – bland favoriterna finns den svenska FN-representationen i New York, som för närvarande har sju praktikanter.

Såväl praktikanter som deras ”arbetsgivare” verkar i de allra flesta fall nöjda med upplägget. Det problem som oftast nämns av förmedlare eller olika institutioner är att praktikanterna ibland får för lite handledning och ses som gratis arbetskraft snarare än någon som ska läras upp. En del praktikanter tycker att det är svårt att veta vad som förväntas av dem – hur mycket de ska jobba, om det är okej att säga nej.

Hos vissa arbetsgivare skaver det lite att inte kunna ge de ”välutbildade och superduktiga” praktikanterna betalt. Så gott som alla organisationer påpekar hur kompetenta och driftiga praktikanterna är, och flera menar att deras höga nivå säger en del om hur tufft det är att få ett ”riktigt” jobb i dag.

– Praktikanterna är otroligt viktiga för oss. Utan dem skulle vi få jobba på ett annat sätt, säger Juni Berglund på FN:s flyktingorgan UNHCR, som har ett regionkontor för Norden och Baltikum i Stockholm. På kontoret arbetar ett 20-tal personer – varav fyra konstant är praktikanter, som rekryteras genom språk- och kunskapstest och intervjuer.

I de riktlinjer kring praktik som OmVärlden läst står nästan alltid tydligt att praktikanter inte får ersätta anställd arbetskraft. Många organisationer säger också att de är ett komplement som gör det möjligt att göra mer – att de avlastar, men inte ersätter. Det är dock uppenbart att många organisationer skulle tvingas prioritera bort en hel del arbete utan sina praktikanter. På vissa arbetsplatser är praktikanterna fler än de anställda. Vad betyder det för verksamhetens kontinuitet att konstant ha praktikanter som del av arbetsstyrkan? För det institutionella minnet?

– Det är absolut inte optimalt att hela tiden börja om efter fyra månader. Det är klart att vi behöver fler tjänster. Nu blir praktikanterna som ”små anställda”, säger Matilda Lidström Dougnac, organisationssekreterare på UN Women Sverige i Stockholm. Hon påpekar liksom flera andra att praktikanterna också för in energi och nya tankar i organisationerna.

– Hela civilsamhället bygger på att vi har praktikanter som är unga och snabba, som vet hur man ska tänka – till exempel att man måste använda hemsidor och sociala medier, säger Matilda Lidström Dougnac.

UN Womens föregångare Unifems svenska verksamhet byggde tidigare enbart på praktikanter, handledda av en ideellt arbetande styrelse. Sedan fem år har kontoret en fast anställd.

Vanliga arbetsuppgifter för praktikanterna är att översätta och skriva texter till nyhetsbrev och webbsajter, svara i telefon, ta mötesanteckningar och delta i förberedelser för evenemang. Ett flertal organisationer har som mål att praktikanterna ska leda eller delta i något specifikt projekt under praktiktiden. Ofta krävs ämneskunskaper inom organisationens verksamhetsområde.

– Vi är ett expertorgan, det måste till såpass mycket substans, säger Jakob Lundberg på FN:s jordbruksorgan FAO, vars praktikanter ofta är studenter inom utvecklingsekonomi, agronomi, statsvetenskap eller miljö.

Som enda anställd på FAO:s svenska kontor har han oftast två praktikanter. Många FN-organ i i-länder bedriver i första hand informationsarbete och insamling, och det finns en syn att det är rimligt att i första hand satsa pengar på programverksamhet i utvecklingsländer, enligt Jakob Lundberg.

Föreningen för Utvecklingsfrågor, FUF, förmedlar många praktikanter inom branschen, bland annat till Sida. Enligt en utvärdering från 2009 tyckte 100 procent av FUF:s praktikanter att de blivit väl mottagna på arbetsplatsen, att de fått god inblick i organisationen och att de skulle ha nytta av det de lärt sig. En av fem sade att arbetsuppgifterna inte motsvarade förväntningarna, och bara en av tio fick någon form av betalt arbete på organisationen direkt efter praktiken.

I det långa loppet leder dock praktik till jobb, enligt många av dem OmVärlden talat med. Flera organisationer har någon anställd som tidigare varit praktikant. Och många säger att deras praktikanter inte sällan går vidare till andra jobb inom branschen.

Anna Petersson
Johanna Stjärnfeldt
, praktikant på OmVärlden
Gabrielle Gunneberg, frilansjournalist tidigare praktikant på OmVärlden

 

Sidas praktikantstöd har återuppstått

Svenska biståndsorganisationer som vill skicka praktikanter till sina verksamheter i utvecklingsländer kunde fram till 2010 söka pengar från Sida för omkostnader som resor och uppehälle.
Men praktikantstödet lades ned, vilket orsakade ramaskri bland organisationerna. Ett flertal av dem gick ihop och argumenterade hårt för att få praktikantbidraget tillbaka.
Det lyckades – tack vare organisationernas lobbying har praktikantstödet återuppstått inför 2012, enligt Anna Werner på Internationella Programkontoret (IPK).

IPK är den statliga myndighet som administrerar praktikantprogrammet. Den totala summan som finns att dela på per år har minskat från drygt 41 miljoner till tio miljoner kronor.
Nytt är att aktörer inom näringslivet också får vara med och konkurrera om praktikantbidragen. När ansökningstiden gick ut i början av november hade endast sju organisationer sökt bidrag. Ingen av dem hade någon direkt koppling till näringslivet.
Kooperation utan gränser och LO -TCO:s Biståndsnämnd har för första gången sökt pengar för praktikanter.