Go to main navigation
Zimbabwe

Foto: Robin Hammond/Bildbyrån Silver

Zimbabwe

Svår balansgång för Sverige i Zimbabwe

Sverige har väsentligt ökat stödet till Zimbabwe. Men även om fler nu får tillgång till utbildning så går Sverige, och flera andra västländer, en svår balansgång. Frågan är om biståndet gynnar en process mot demokrati eller om det ger den gamla regimen andrum för att sedan driva igenom ett nytt odemokratiskt val? Inom kort är det tänkt att förslaget till en ny författning ska presenteras.

Något överraskande antog regeringen sommaren 2011 en ny strategi för biståndsinsatser i Zimbabwe och ökade samtidigt stödet, från 130 till 200 miljoner kronor. Under året utbetalades 184 miljonerkronor. Det finns en politisk tanke bakom regeringens åtgärd.– Vi tror att en förbättrad social service och ekonomisk återhämtning kan generera demokratiskt utrymme, säger Magnus Carlquist, chef för biståndet på ambassaden. Samtidigt betonar Carlquist, liksom regeringen, att de demokratiska värdena är överordnade den sociala välfärden. Sveriges officiella mål för stödet är ”en demokratisk utveckling kännetecknad av respekt för de mänskliga rättigheterna”.

Det nya i Sveriges bistånd är mer pengar till undervisning, hälsovård och utsatta barn. En grupp givare slussar pengar främst genom Unicef. Biståndet tillåts inte gå genom statens kanaler men samordnas med nationella planer. Till exempel är alla landets skolbarn på väg att få tillgång till varsin skolbok i kärnämnena. Tidigare fanns en skolbok på var 15:e barn. På liknande sätt förses hälsosektorn med läkemedel och utrustning. Biståndet täcker nu 85 procent av behoven av basläkemedel. De flesta bedömare menar att premiärminister Morgan Tsvangirais parti MDC gynnas av det stärkta biståndet.

– MDC har ansvar för de sociala ministerierna där stora förbättringar skett, säger Alpha Chapendama, programhandläggare på ambassaden. Jag tror att det ökar människors vilja att engagera sig i samhällslivet. Hungriga människor drar sig undan.

Sverige och andra givare, där de största är Storbritannien, USA och EU, går en balansgång, där det är ovanligt tydligt att man med sitt stöd vill verka för politiska förändringar. När en övergångsregering installerades i februari 2009 sedan oppositionspartiet MDC vunnit parlamentsvalet och president Mugabes parti Zanu-PF behållit presidentposten genom en våldskampanj, ställde biståndsgivarna en rad villkor om demokratiska och ekonomiska reformer innan bilateralt bistånd kunde återupprättas. Snart tre år senare ligger framtiden fortfarande i stöpsleven. De sanktioner som EU och USA införde mot cirka 200 enskilda personer som bedöms ansvariga för övergrepp mot de mänskliga rättigheterna, och ett antal företag knutna kring dessa, motverkar i dag sitt syfte.

– Min uppfattning, säger Magnus Carlquist, är att de har spelat ut sin roll. Den politiska realiteten är att de ger presidenten eld för sin retorik om det illasinnade väst som orsakat landets ekonomiska nedgång.

– Vi diskuterar nu denna fråga inom EU, uppger ambassadör Anders Lindén. Inför EU:s beslut om de restriktiva åtgärderna i februari tittar vi på hur vi kan använda dessa på ett mer strategiskt sätt för att stödja fria och rättvisa val i landet.

Ekonomin är långsamt på väg att återhämta sig från en avgrundsdjup svacka. Finansminister Tendai Biti (MDC) håller hårt i tyglarna på en liten statsbudget. Övergången till USA-dollar har åter gjort produktion och handel möjlig. Tillväxten ligger kring 9 procent per år, men i en liten och ännu svag formell sektor. Landets framtid ligger i gruvnäringen där det utländska investeringsintresset också är störst. Men en lagstiftning om inhemskt majoritetsägande av alla större företag minskar drastiskt den internationella investeringsviljan. Den politiska framtiden är osäker. Arbetet med att skriva en ny författning, som ska antas i en folkomröstning, pågår. Valsystemet ska reformeras så att demokratiska val kan hållas. En stor del av processen har finansierats av givarna och är allvarligt försenad. Förhoppningen är att en författning ska kunna antas under 2012.

De fria valen är än mer osäkra. Zanu-PF kontrollerar krigsmakt, säkerhetstjänst och polis liksom etermedierna. Runt om i landet sker, enligt MR-organisationer, dagligen politiska övergrepp. Valsystemet har ännu inte reformerats, men en ny vallag ligger för beslut i parlamentet. Den lilla elit som skott sig på det diktatoriska styret har mycket att förlora på fria val, där de flesta bedömare är övertygade om att MDC och dess ledare Morgan Tsvangirai, nu premiärminister med liten makt, skulle segra. Folket väntar tålmodigt på en förändring – något uppror som i Nordafrika är inte i sikte.

– Valen är riskfyllda, menar Magnus Carlquist. De har alltid kännetecknats av våld. Rimligen kan de genomföras 2013, men för att stärka förutsättningarna för fria val behöver ekonomin och biståndsinsatserna stabiliseras.

Det som talar för en övergång till demokrati genom val är dels att grannländerna, genom samarbetsorganet SADC, sedan något år lagt mer tryck på Zimbabwe att uppfylla det avtal som ingicks när övergångsregeringen tillsattes; dels att de olika partierna genom samarbetet kan vara på väg mot samförståndslösningar. Samtidigt är Zanu-PF allvarligt splittrat och försvagat. President Mugabe, 87 år, är den sammanhållande faktorn, men uppges vara svårt sjuk i cancer. En avgörande fråga är hur den innersta krets, som är ansvarig för övergrepp och som i dag kontrollerar lantegendomar, företag och de nya diamantfyndigheterna, kommer att agera inför ett val eller om Mugabe dör. En möjlighet är att olika garantier gentemot de gamla makthavarna öppnar för en kompromisslösning där mer reformvänliga delar av Zanu-PF efter ett val ingår i ett samarbete under MDC:s ledning.

Per-Ulf Nilsson

Situationen i Zimbabwe

Arbetslösheten i Zimbabwe anges till 75 %. Människor arbetar främst i den informella sektorn och småjordbruket. Kapacitetsutnyttjandet inom industrin har ökat sedan USA-dollarn infördes som valuta. Det ligger nu på drygt 57%.
Jordbruksproduktionen är i dag bara hälften mot före den våldsamma jordreformen. Cirka 170 000 småbönder har fått jord, men många gårdar har övertagits av den politiska och militära eliten och underutnyttjas.
Andelen smittade med hiv har nästan halverats de senaste tio åren, från drygt 28% till knappt 15%. Bland annat svenskt bistånd har bidragit till detta. I Zimbabwe har världens största diamantfyndigheter gjorts. De skulle kunna stå för en mycket stor del av statens inkomster. Men ännu har bara en bråkdel kommit in eftersom näringen styrs av topparna inom säkerhetsapparaten och Zanu-PF.