Go to main navigation
Lobsang Sangay

Foto: Jesper Bengtsson

Tibet

Tibets ledare fick inte träffa svenska regeringen

Det råder i princip undantagstillstånd i Tibet och just nu verkar Kinas politiska ledning inte intresserad av någon politisk dialog. Det sade Lobsang Sangay, Tibets premiärminister i exil. Men inte heller den svenska regeringen ville träffa honom under hans besök i Sverige.

Inför OS i Kina 2008 bröt det ut stora protester i Tibet. Den gången slog Kina ned demonstrationerna med våld, men trots att det gått fem år finns det inga tecken på att Kina ska lätta på trycket mot landet.

– Det råder i princip undantagstillstånd i Tibet, säger Lobsang Sangay, premiärminister i den tibetanska exilregeringen.

 – Den kinesiska militära närvaron är massiv och det finns många civilklädda säkerhetsagenter i huvudstaden Lhasa, fortsätter han.

Turister kan bara stanna under korta perioder och journalister kan knappt resa dit alls. Även internt råder omfattande reserestriktioner. De tibetaner som vill resa från landsbygden till Lhasa får bara tillstånd att stanna några få dagar. Han beskriver hur polisen aktivt söker upp och slår ned mot alla tibetaner som söker kontakt med det politiska ledarskapet i exil. Nyligen reste 10 000 tibetanska pilgrimer till Dharamsala. När de återvände hem var det många som arresterades och förhördes i dagar.

– Repressionen gör att protesterna fortsätter, och det är därför antalet självbränningar ökat sedan de stora protesterna slogs ned 2008, säger Lobsang Sangay.

Han valdes till premiärminister för snart två år sedan när Dalai Lama lämnade ifrån sig det politiska ledarskapet. I dag är Dalai Lama andlig ledare och Lobsang Sangay regeringschef. Att han kandiderade till den posten beskriver han närmast som en slump. Hans far var en munk som flydde från Tibet 1959. Lobsang växte upp i ett flyktingläger i Indien, flyttade senare till USA, där han senare blev den förste tibetan att ta examen Harvard Law School. När kampanjen för att bli premiärminister inleddes arbetade han som professor på Harvard.

– Jag var säker på att jag inte skulle bli vald. Mina chanser kan inte ha varit mer än 1 eller 2 procent i början. Men jag var den ende som kandiderade som inte redan var ett etablerat namn, och det verkade tilltala väljarna.

Nu har han varit premiärminister i nästan två år, och under den perioden har han inte märkt någon skillnad i Kinas hållning gentemot Tibet.

Tibets exilregering och Dalai Lama kräver sedan flera år inte längre total självständighet från Kina. Istället har de föreslagit en lösning där Tibet får ungefär samma status som Hong Kong, som formellt är en del av Kina men som i praktiken har egna lagar på en rad avgörande områden. Men Kina vägrar samtala med Lobsang Sangay och hans regering.

– Det är beklagligt att det är så svårt att starta en dialog. Många kineser, till exempel journalister, forskare och aktiva buddhister reser regelbundet till Dharamsala. Så det finns kontakter, men inte på någon formell nivå.

Under besöket i Sverige träffar han inte någon politiker på högre nivå. Han har ett möte med några av ledamöterna i riksdagens utrikesutskott, men inte med någon minister eller statssekreterare. Han berättar att det brukar vara så i Europa.

– Det spelar förstås en roll att Kina trycker på för att de inte ska träffa oss, men det är märkligt att påtryckningarna fungerar. Vi är en antivåldsrörelse, som bygger på Gandhis principer. Vi har en demokratiskt vald regering. Vi är på flera sätt en modellrörelse för det länderna i Europa säger sig företräda.

Han berättar också att politikerna i USA har en annan strategi. Dalai Lama har träffat president Obama och själv har han haft långa samtal med högt uppsatta politiker, som kongressens tidigare talman Nancy Pelosi, presidentkandidaten John McCain och den nye utrikesministern John Kerry.

 – Men vi kritiserar inte någon för att de inte träffar oss, säger han. Det är deras val och det finns säkert skäl till det. Vi hoppas att det kommer fler tillfällen att samtala.

Jesper Bengtsson