Go to main navigation

Rapport

Vad hände på Mölnlyckes fabrik i Thailand?

Hösten 2011 blev 22 arbetare vid en av svenska Mölnlycke Health Cares fabriker i Thailand uppsagda. Detta blev upptakten till en segsliten och bitter konflikt där företaget och de avskedade har vitt skilda bilder av vad som hänt. För att se vad man kan lära av detta har Mats Wingborg tagit del av deras olika berättelser och skrivit en rapport.

Hur kan svensk och global fackföreningsrörelse förstå och förhålla sig till det sätt på vilket svenska företag i andra länder behandlar sina anställda? På LO-TCO Biståndsnämnd och i närvaro av representanter för Mölnlycke och IF Metall presenterade journalisten Mats Wingborg sin studie Vad hände i den gula zonen – flera perspektiv på konflikten vid Mölnlycke Health Cares fabrik nummer ett i Thailand.

Såväl arbetare som företagsledning, fack och frivilligorganisationer fick komma till tals.

– Jag har varit mån om att alla ska få berätta sin version av händelseförloppet. Ambitionen är att öka medvetenheten om varför olika aktörer agerar som de gör och vilka ideologiska glasögon de ser världen genom, förklarar Mats Wingborg.

Medan de transnationella företagens huvudkontor oftast finns i den rika världen sker alltmer av tillverkningen i fattiga utvecklingsländer. Mölnlycke Health Care, som till 98 procent ägs av Investor, har sitt huvudkontor, men ingen produktion alls, i Sverige. Två av företagets fabriker ligger i ett expanderande fabriksområde utanför Bangkok.

Thailand är ett land med omfattande repression mot fackligt aktiva, det är inte ovanligt att arbetsgivare avskedar fackliga företrädare. Konflikten på fabrik nummer ett tog sin början i augusti 2011 i samband med komplicerade löneförhandlingar. Facket fick inte informera sina medlemmar inne i fabriken, därför blev gatan utanför det ställe där information spreds. Det ledde till att flera förtroendevalda blev avstängda från sina arbeten.

 Arbetarna berättar att de vid två tillfällen kallades till informationsmöte av arbetsledare i den lagerhall som kallas ”gula zonen”, men utan att information lämnats. Ledningen hävdade istället att de närvarande arbetarna deltagit i illegala strejker. 22 arbetare utpekades som drivande och avskedades.

Den thailändska Kommittén för industriella relationer (IRC) slog fast att uppsägningarna stred mot arbetsmarknadslagen och krävde att arbetarna skulle återanställas. Mölnlycke valde i stället att lyfta frågan till domstol. Där prövades aldrig sakfrågan. Fallet avslutades i februari 2013 när Mölnlycke efter utdragna domstolsförhandlingar till slut betalat samtliga av de alltmer ekonomiskt pressade arbetarna för att inte driva fallet vidare.

För de arbetare som är över 25 år kan det bli mycket svårt att hitta nya arbeten.

– Denna tvist har satt djupa spår hos fackliga företrädare i Thailand. Många arbetare har ju känt stolthet över att arbeta på ett svenskt företag, säger IF Metalls internationella sekreterare Erik Andersson, som varit engagerad i fallet och höll en facklig kurs på fabriken våren 2013.

Den allt snabbare industrialiseringen i Thailand kommer innebära en tuff dragkamp säger Mats Wingborg. Kanske kan detta öppna för en större grad av facklig organisering. Samtidigt är fackligt arbete i Thailand, liksom i många andra länder, ofta förenat med risk.

Susanne Törneman

Läs rapporten