Go to main navigation
IMG_0522_webb.jpg

Foto: Mattias Göthberg

Minor i irak

"De som skapade minorna borde städa upp efter sig"

På minfältet Rabyay Tklay Gawra, två timmar nordväst om Sulleymania, ligger hundratals minor utspridda. De flesta är av märket Valsella och innehåller svenskt sprängmedel.

Den smala vägen som går rakt genom det 2450 kvadratmeter stora fältet är egentligen bara två däckspår på en sedan tidigare säkrad remsa. Rödmålade stenar och dödskallar varnar för minor i närheten.
De irakiska minröjarnas arbete börjar långt före gryningen. Mitt på dagen är solen för stark. Just nu går arbetet ut på att staka ut den yttersta gränsen för fältet. Jag blir försäkrad om att det är lugnt att sätta fötterna på marken. Marken som en gång brukades av bönder.

– Det är omänskligt att lämna ett område så här. Det är som en fläck på kartan som inte finns och inte kan användas till någonting, säger Yousif Latif som är ledare för minröjarna.

Han har letat minor varje dag i 16 år. Men än finns det väldigt mycket kvar.

– Det här jobbet har inte bara blivit en vana utan även ett beroende. Det går inte att lämna ogjort, säger han.

Det är en stark sammanhållning i minröjargruppen. Erfarenhet är en förutsättning för att kunna göra ett effektivt arbete. Medvetenheten om att det tar för lång tid att lära upp nya skapar en känsla av lojalitet, alla vet att det inte går att sluta hur som helst och överge sina kolleger.

– Omgivningen tycker både att vi är galna och hjältar. Själv tänker jag att varje mina är ett räddat liv. Minorna har bara ett syfte, konstaterar Ako Jaafar som fortsatt arbetet trots att han själv varit med om en olycka.

Ett tyg är uppspänt mellan en bil och det enda trädet inom synhåll. Där under har några av minröjarna tagit skydd för solen som börjar göra sig påmind. Trots värmen dricker de sitt varma te. Det enda som hörs är pipandet från metalldetektorerna på avstånd.

– Det vi vill är att de som skapade minorna kommer hit och städar upp efter sig. Det är lätt och billigt att tillverka minor utan att tänka på konsekvenserna och ta ansvar för vad man producerar. Tillverkarna kanske inte tänkt på att en familj är mer värd än de tio dollar som en mina kostar, säger Yousif Latif.

Mattias Göthberg